Hur kan du påverka genom ditt liv?

Vissa problem är större, mer akuta eller mer försummade än andra. Det är rimligt att väga insatser mot varandra. Men vår största gemensamma brist är ofta inte att människor väljer fel fråga. Det är att alldeles för få deltar över huvud taget.

Du behöver därför inte hitta den enda fråga som är viktigast och ignorera allt annat. Du kan:

• visa vad du tycker i många frågor
• ge ett mindre stöd till flera initiativ
• följa utvecklingen inom olika områden
• välja några frågor där du engagerar dig djupare
• specialisera dig när du har kunskap, tid eller motivation

Det finns en viktig skillnad mellan bredd och djup. Du kan markera stöd i många frågor, delta ibland i några och ta ett större ansvar inom ett eller två områden.

När många människor visar sitt stöd kan en svag och utspridd opinion bli synlig. Det kan hjälpa organisationer, journalister, politiker och andra medborgare att förstå vilket stöd som faktiskt finns för förändring.

Problemet är inte att alla människor måste välja samma fråga. Problemet är att människors spridda vilja sällan samlas, organiseras och omvandlas till gemensam handlingskraft.

Många av världens största problem är också styrningsproblem.

Vi kan veta att en verksamhet skadar klimatet, djuren, demokratin eller människors hälsa utan att ha institutioner som kan omvandla denna kunskap till handling. Människor kan vilja se en förändring men vara splittrade, dåligt organiserade eller sakna inflytande över dem som fattar besluten.

Styrningsproblemet handlar därför om frågor som:

• Vem fattar besluten?
• Vilka människor får komma till tals?
• Vilken kunskap används?
• Vem kan ställa beslutsfattarna till svars?
• Vilka intressen får störst inflytande?
• Vilka motmakter finns?
• Hur kan människor ändra en verksamhet som fungerar dåligt?
• Hur kan gemensamma beslut genomföras och följas upp?

Effektiv altruism är i princip öppen för politiska och institutionella förändringar. Även inom rörelsen diskuteras kritiken att den har lagt för stor vikt vid direkta och mätbara insatser. Men dess vanligaste frågor börjar ändå ofta med den enskilda individens resurser: Vilken organisation ska du ge pengar till? Vilket arbete bör du välja? Hur kan din insats göra största möjliga nytta?

Här börjar vi i stället med samhällets förmåga att styra sig självt:

• Hur kan människor organisera sig?
• Hur kan utspridda åsikter omvandlas till gemensam makt?
• Hur kan företag, politiker, myndigheter och medier få starkare motparter?
• Hur kan medborgare delta även när de inte har tid att bli heltidsaktivister?
• Hur kan fungerande institutioner byggas, granskas och förvaltas över tid?

Det räcker inte att göra största möjliga nytta inom en redan given ordning. Vi behöver också kunna förändra ordningen.

Samhället styrs inte genom en enda ordning. Det är ett blandstyre där flera styrformer verkar samtidigt.

Frihet betyder inte att vara oberoende av alla andra. Ingen människa producerar ensam sin mat, kunskap, sjukvård, trygghet eller tekniska utrustning. Rätt sorts ömsesidiga beroenden gör ett gott liv möjligt.

Problemet uppstår när ett beroende ger någon annan en makt som du saknar möjlighet att granska, påverka eller lämna. Du kan vara beroende av:

• en arbetsgivare för hela din försörjning
• en myndighet för ett avgörande beslut
• en digital plattform för dina sociala kontakter
• några få medier för din information
• en bil för att klara vardagen
• en hyresvärd för ditt boende
• en expertgrupp för kunskap du inte själv kan bedöma
• ett politiskt parti för att din röst ska få betydelse

Frågan är därför inte bara hur du kan använda systemen. Du behöver också fråga hur du kan skapa en viss distans till dem. Det kan innebära att:

• organisera dig med andra som befinner sig i samma beroende
• skaffa kunskap som gör besluten lättare att granska
• bygga flera vägar till information, försörjning och deltagande
• utveckla gemensamma resurser
• skapa alternativ som går att använda om en institution fungerar dåligt
• kräva insyn, överklagandemöjligheter och tydliga regler
• minska koncentrationen av makt hos en enda aktör

Om du lever i 81 år får du ungefär 81 somrar. Ett långt arbetsliv kan innehålla omkring 80 000 arbetstimmar. Tiden är begränsad, och därför spelar det roll vad den används till.

Ett arbete påverkar samhället genom de produkter, tjänster och institutioner som arbetet upprätthåller. Det kan också bidra till att legitimera och normalisera en viss ordning. Det du arbetar med är därför inte helt frikopplat från det du stödjer ekonomiskt på fritiden.

Det betyder inte att alla kan välja ett fullständigt samhällsnyttigt arbete. De flesta är beroende av sin lön och måste förhålla sig till bostadskostnader, familj, hälsa, arbetsmarknad och andra begränsningar. Moralisk renhet är varken ett rimligt eller användbart krav. Men du kan undersöka:

• Vad producerar eller möjliggör mitt arbete?
• Vilka människor och miljöer påverkas?
• Vilken styrform bidrar arbetsplatsen till att förstärka?
• Finns det verksamheter som jag inte vill bidra till?
• Kan jag påverka arbetsplatsen inifrån?
• Kan jag organisera mig fackligt?
• Vilka kunskaper och kontakter får jag genom arbetet?
• Kan jag på längre sikt röra mig mot ett arbete som bättre stämmer med mina värderingar?

Ett välbetalt arbete följt av stora donationer kan ibland göra mycket gott. Men pengar gör inte automatiskt arbetets övriga konsekvenser betydelselösa. 80,000 Hours beskriver numera också ”earning to give” som ett alternativ för vissa, inte som den bästa vägen för alla, och utgår från arbeten med neutral eller svagt positiv direkt påverkan.

Det är svårt att optimera alla delar av livet samtidigt. Ett arbete kan vara meningsfullt men dåligt betalt. Ett annat kan ge trygghet men ha begränsad samhällsnytta. En viktig lokal insats kan vara svår att jämföra med en global insats. Därför behöver hela ditt samhällsbidrag inte placeras i ett enda val.

Du kan bygga en medborgarportfölj med flera delar:

• Arbete: Vad bidrar du till genom ditt yrke?
• Medborgartid: Vad gör du utanför arbetet?
• Organisering: Vilka föreningar, fack eller nätverk deltar du i?
• Pengar: Vad köper, stödjer, finansierar och investerar du i?
• Kunskap: Vilka frågor försöker du förstå och förklara för andra?
• Relationer: Vilka gemenskaper hjälper du till att bygga?
• Röst: Vilka krav och ställningstaganden gör du synliga?
• Vardag: Vilka gemensamma resurser hjälper du till att vårda?
• Motmakt: Vilka maktcentrum hjälper du till att granska och balansera?

Du kanske inte kan få det perfekta arbetet. Då kan arbetet ge trygghet och kunskaper medan en del av fritiden används till en förening, ett lokalt projekt eller politiskt arbete.

Specialisering behövs, men ingen människa behöver ensam täcka alla problem. När människor med olika kunskaper och roller organiserar sig kan deras bidrag komplettera varandra.

Se din medborgarportfölj

Att ge pengar till en effektiv hjälporganisation kan rädda liv och minska lidande. Det ska inte förringas. Men donationer är bara ett av flera sätt att använda pengar för det gemensamma goda. Din lön kan också användas till att:

• finansiera ett eget eller gemensamt projekt
• betala medlemsavgift till en förening eller ett fack
• stödja lokal journalistik och oberoende medier
• köpa från verksamheter som du vill ska överleva
• hjälpa människor att organisera sig
• bidra med lokaler, utrustning eller resor
• bygga eller stödja en allmänning
• skapa ekonomisk trygghet som ger dig tid och frihet att engagera dig
• stödja både lokala, nationella och globala initiativ
• investera eller spara på sätt som inte motverkar dina mål

Frågan är alltså inte bara: Hur mycket ska jag ge bort? Den är också: Hur kan mina pengar bygga den värld och de institutioner som jag vill ska finnas?

Globala problem kräver globala insatser. Men världen förändras också genom kommuner, stater, fackförbund, organisationer, företag och regionala samarbeten.

En alltför ensidig global inriktning kan göra att vi missar betydelsen av fungerande demokrati på hemmaplan. Om människor stärker en demokratisk stat kan de påverka hur hela statens budget, lagstiftning, handel, bistånd och diplomati används. En relativt liten medborgerlig insats kan därigenom få hävstång genom mycket större institutioner. Samtidigt får det lokala inte bli en ursäkt för att ignorera människor långt borta.

Vi behöver påverkan på flera nivåer:

• Lokalt: grannar, föreningar, skolor, arbetsplatser och kommuner
• Nationellt: lagar, myndigheter, statsbudget och demokratiska institutioner
• Regionalt: exempelvis Norden och Europeiska unionen
• Globalt: klimat, fattigdom, krig, pandemier, biologisk mångfald och internationella institutioner

Du måste inte välja en enda nivå. Olika problem behöver olika kombinationer.

En medborgare behöver kunna handla utan att låtsas vara säker på sådant som ingen kan veta säkert.

Epistemisk osäkerhet betyder att vi är osäkra på vad som är sant, vad som orsakar ett problem och vilka effekter en insats kommer att få. Etisk osäkerhet betyder att vi kan vara osäkra på vilka värden som bör väga tyngst. Effektivitet, rättvisa, frihet, omsorg, demokrati och värdighet kan peka mot olika beslut.

Effektiv altruism försöker hantera osäkerhet genom forskning, sannolikheter och försiktiga beräkningar. Det är bättre än att helt bortse från effekterna. Problemet uppstår när osäkra uppskattningar börjar framstå som mer exakta än de är. Även en försiktig beräkning kan vila på osäkra antaganden om:

• vilka effekter som går att mäta
• hur länge effekterna varar
• vad som hade hänt utan insatsen
• vilka indirekta följder som uppstår
• hur människor och institutioner reagerar
• hur olika sorters värden ska jämföras
• hur stor vikt framtida möjligheter ska ges
• vilka problem som aldrig hamnade i beräkningen

Om varje led i en lång orsakskedja är osäkert försvinner inte osäkerheten bara för att uppskattningarna kallas konservativa. Flera osäkra antaganden kan förstärka varandra.

Det betyder inte att alla bedömningar är lika bra eller att vi bör ge upp försöket att jämföra insatser. Det betyder att vi behöver förena beräkningar med ödmjukhet, kritik, praktisk erfarenhet och möjlighet till omprövning. En medborgare kan fråga:

• Vad vet vi? Vad tror vi? Vad är fortfarande osäkert?
• Vilka värden bygger bedömningen på?
• Vilka perspektiv saknas?
• Vad skulle få oss att ändra uppfattning?
• Kan vi pröva insatsen i mindre skala?
• Hur upptäcker vi oväntade eller skadliga följder?
• Går beslutet att ändra om vi har haft fel?

Ödmjukhet betyder inte passivitet. Vi kan testa, lära och handla stegvis. Men vi bör undvika att göra stora och oåterkalleliga ingrepp när både kunskapen och den etiska bedömningen är mycket osäker.

Samhällsproblem ska inte bara räknas på. De behöver också diskuteras gemensamt.

Deliberation innebär att människor undersöker ett problem tillsammans, lyssnar på olika erfarenheter, granskar argument, väger värden mot varandra och försöker förbättra sina bedömningar innan beslut fattas.

Deliberation är viktig eftersom kunskap är utspridd. Experter kan förstå vissa delar av ett problem. De som påverkas kan känna till konsekvenser som inte syns i statistiken. Lokala grupper kan förstå sin miljö. Organisationer kan ha erfarenhet av genomförandet. Kritiker kan upptäcka antaganden som den ursprungliga gruppen missat. Deliberation kan därför:

• synliggöra kunskap som annars saknas
• avslöja osäkra antaganden
• göra målkonflikter tydligare
• upptäcka bieffekter
• förbättra förslag
• ge berörda människor en röst
• skapa större förståelse för beslut
• göra det lättare att ändra sig utan att förlora ansiktet
• bygga förtroende och gemensamt ansvar

Deliberation har dessutom ett värde i sig. Ett samhälle där människor behandlas som deltagande medborgare är annorlunda än ett samhälle där några få räknar ut vad som bör göras och resten förväntas följa beslutet.

Men alla samtal är inte god deliberation. Samtal kan domineras av status, pengar, experter, aggressiva deltagare eller organiserade intressen. De kan också fortsätta så länge att ingenting händer. God deliberation behöver därför:

• tydliga frågor
• tillgång till relevant kunskap
• utrymme för olika erfarenheter
• regler som hindrar dominans
• möjlighet att bemöta påståenden
• synlig redovisning av osäkerhet
• en bestämd tidpunkt för beslut
• uppföljning av vad som faktiskt händer
• möjlighet att ompröva beslutet

Bristande deliberation är en del av styrningsproblemet. Om människor saknar fungerande rum för att tänka tillsammans blir det lättare för makthavare, medielogiker, grupplojaliteter och förenklade berättelser att styra besluten.

Den här plattformen ska därför inte bara samla åsikter. Den ska hjälpa människor att utveckla dem.

Effektivitet är viktigt. Vi bör försöka förstå om våra handlingar faktiskt hjälper. Men effektivitet är ett processvärde: det säger något om hur väl vi når ett mål. Det berättar inte ensamt vilka mål som är värda att eftersträva eller vilket slags människor och samhällen vi bör bli.

Det goda livet rymmer flera värden:

• frihet
• rättvisa
• omsorg
• gemenskap
• demokrati
• kunskap
• mening
• värdighet
• skönhet
• hållbarhet
• effektivitet

Dessa värden kan ibland stå i konflikt med varandra. Då behövs praktiskt omdöme, demokratiska samtal och institutioner som gör det möjligt att pröva olika lösningar.

Även altruismen behöver få en mindre dominerande plats. Altruism riktar uppmärksamheten mot vad du kan ge till andra. Medborgarskap handlar bredare om att leva tillsammans, dela makt, ta ansvar, ställa krav, bygga institutioner och vårda det gemensamma.

Du är inte bara en möjlig donator. Du är också:

• medborgare
• arbetstagare
• konsument
• granne
• föreningsmedlem
• kunskapsbärare
• organisatör
• väljare
• vän och allierad